Kapitel 10: Fiendestyrkor

Gideons armé av 32 000 man var tvungen att krympa till endast 300 man innan Gud kunde använda den. (Dom 7:2-8) Tydligen var problemet att deras benägenhet att bli stolta. I Gideons fall var kruxet inte hans personliga svaghet, utan hela Israels. (Dom 7:2) Vi mĺste bo pĺ en annan planet för att inte veta att de sportsliga segrarna hos ett fĺtal invĺnare kan göra en hel nation yr av inbilskhet. Gud vägrade för Israels skull att göra nĺgot, tills risken för ökad arrogans var borta sĺ väl bland ĺskĺdare som bland hjältar.

Trots att vi vet att Gud förtjänar all ära för vĺr framgĺng, kanske det ännu är för tidigt för ĺskĺdarna. Vi är inte de enda mottagarna för Guds kärleksfulla omsorg.

Jesu avsiktliga försening att hjälpa Lasaros förvandlade ett vanligt helandeunder till vad jag vĺgar pĺstĺ var hans största mirakel. (Joh 11:3-6, 14-15; 12:9-11) Om Gud handlar för snabbt kan han berövas den ära som rättmätigt är hans, och ĺskĺdare gĺr miste om en särskild välsignelse.

Tänk pĺ Abrahams lĺnga väntan pĺ Isaks födelse. (Heb 11:11-12) Varje ofruktsamt ĺr som passerade gjorde det alltmer uppenbart att födelsen skulle bli ett Guds under. Abraham kanske var redo flera ĺr tidigare, men förseningen förvandlade den alldeles vanliga tillkommelsen av ett barn till en inspirerande berättelse vars kraft ännu lyser efter tusentals ĺr. Hans föredöme fĺr de kristnas tro att lyfta, till och med i vĺr sofistikerade tid. Förseningen kom kanske mer av vĺrt behov av stimulans att tro, än av Abrahams behov.

Ocksĺ du kan inspirera andra, sĺ bli inte förvĺnad om det liksom för Abraham ser ut som att tidens gĺng alltmer omöjliggör genomförandet av ditt uppdrag. Du är ett Abrahams barn. (Rom 4:16-17; 9:8; Gal 3:7,14) Sĺdan far, sĺdan son.

Gud gör under, inte bara i vĺra liv, utan i varje del av en utsökt invecklad mosaik. När allt är fullbordat kommer hans konstnärskap att erkännas.

Invänta miraklet.

Ett oskyldigt offer

Under ĺrhundraden var det tvärstopp för Israels övertagande av det förlovade landet. Det lĺg bortom deras kontroll: de var tvungna att vänta tills 'amoréerna fyllt sina synders mĺtt'. (1 Mos 15:13,16)

Till sist kom den tid dĺ Josua var redo. Men 40 ĺr hasade sig förbi innan han kunde inleda intĺget i Kanaan. Hans uppdrag lades i malpĺse till följd av folkets synd. (4 Mos 14)

Och medan han väntade kunde han inte ens inleda sin uppgift som Israels ledare. Ocksĺ det lĺg bortom hans kontroll. Mose var fortfarande vid liv och Israel hade bara behov av en ledare. (Josua 1:1-2)

Sĺ vad höll han pĺ med under hela denna tid? Liksom Elisha, som ĺrhundraden senare blev känd som mannen som sköljde Elias händer med vatten, (2 Kung 3:11; 1 Kung 19:21b) var kanske Josua heller inte mycket mer än Gudsmannens tjänare. (4 Mos 11:28a; Josua 1:1) Oavsett hur värdefull och tillfredsställande denna uppgift var, misstänker jag att han upplevde en gnagande tomhet inför det hela. Han var utsedd till andra saker. Men den tiden skulle komma när alla de gudomligt utkarvade bitarna skulle pusslas samman. Han kunde dĺ triumferande kliva in i rollen han var född till.

Stjärnornas krig

Vi kan vara lika redo som Josua och ändĺ tvingas invänta andra. Vi kan vara lika mogna och trofasta som Job och ändĺ brottas med oförtjänta motgĺngar.

Sataniskt motstĺnd hämmade Daniels tjänst. Han hade sökt en uppenbarelse. Himlen var tyst. Trots att han var osäker om vad som pĺgick, kämpade Daniel vidare dag för dag i bön och fasta. Himlens svar hade sänts med ilbud utrustat med änglavingar, men det blockerades av ondska. När himlens kurir till slut anlände avslöjade han att han varit inblandad i himlens svar pĺ Stjärnornas krig. (Dan 10:12-13) Andliga makter hade lĺsts fast i ett övernaturligt fältslag. Kriget rasade i 21 jorddagar. Vapnen som användes kanske ligger bortom vĺr begreppsvärld, men jag tror att en avgörande faktor var nĺgot vi vet väldigt lite om - de brinnande bönerna frĺn en man som längtade att tjäna Gud. Med en maratonvinnares beslutsamhet fortsatte Daniel att be och be och be. Om han accepterat tystnaden som himlens slutgiltiga svar, kunde fienden med framgĺng ha snappat till sig det profetiska meddelandet.

Med satan trĺnande som en vansinnig best efter vĺr tjänst, ber vi eller blir till rovdjursföda.

Närvaron av uppenbara fysiska skäl till vĺra problem gör det inte mindre troligt att de är skott skjutna frĺn andevärlden. Paulus upplevde tillräckligt mĺnga naturliga faror för att fĺnga uppmärksamheten frĺn vem som helst - vilda hav, infekterade sĺr och banditer och ändĺ riktade han in sig pĺ andlig kamp.

Humanister inbillar sig att de plötsligt har blivit otroligt smarta som kan urskilja fysiska och biologiska orsaker till olika fenomen. De har faktiskt blivit otroligt tjockskalliga, som inte kan se längre än till det helt uppenbara. Paulus ord passar in med skrämmande exakthet: 'De ville gälla för visa men blev till dĺrar.' (Rom 1:22) Lĺt dig inte smittas av deras blindhet.

Trots att Paulus ofta hade blödande sĺr efter mänskliga motstĺndares händer, vidhöll han att vĺr kamp inte är mot människor utan med andliga makter. (Ef 6:12) Hans glädjebudskap var ett hot mot hans liv, stolthet och traditioner som efterlevdes av tusentals människor. Vart han än vände sig lyste mänskliga orsaker till kampen mot honom. Ändĺ sĺg han det mänskliga inslaget i konflikterna som nĺgot inkonsekvent. Antingen var Paulus knäpp eller sĺ krockar vi med den ickefysiska dimensionen oftare än mĺnga av oss tror.

Fotsoldater är ingen match för luftens furste. Om vi försummar bönen kommer mörkrets makter alltid att sabotera vĺrt arbete; vĺra försök att attackera deras rike kommer aldrig att lyfta frĺn marken. Bli en del av bönestyrkan. En utmanade knytnäve roar satan. En upplyft hand skrämmer livet ur honom. Bön skjuter ner honom.

Det räcker inte med bön

Bön är en fruktansvärd ammunition. Men utan vapen kan inte ens den mest dödsbringande ammunition krossa fienden. För att böner laddade med tro ska nĺ full skärpa mĺste den förenas med tvĺ andra aspekter av andlig krigföring. En aspekt - legalitet - kommer automatiskt för den pĺnyttfödde krigaren. Det är vid den andra - auktoritativ aggressivitet - som mĺnga av oss vacklar. Lägg till det i dina böner och du har en arsenal mot vilken helvetets alla styrkor i kombination reduceras till en fegt hukande hoper vettskrämda ynkryggar.

Om det bor ovälkomna gäster i vĺrt hus räcker det inte med att klargöra att deras tilltag är olagligt. Lika lite räcker det med en träningskurs i vaksamhet. Att bekräfta vĺr lagliga rätt och att stärka vĺr beslutsamhet är tvĺ mycket viktiga steg, men de blir utan verkan om vi stannar vid dem. Vi mĺste vräka ockupanterna. ·

Vĺr andliga enighet gör klart att satan inte har rätt att ge sig pĺ oss. Precis som Skeuas söner fick upptäcka, uppnĺr god vilja och fromt eller agressivt orerande ingenting. (Apg 19:13-17)

Förutom detta behöver vi bön för vĺr egen uppbyggelse, för att ge oss styrka inför andlig konfrontation. Vi fokuserar oss sĺ ofta pĺ Paulus specifikation av rustningen i hans klassiska stycke om andlig krigföring att vi glömmer att den kulminerar i 'be i er ande i varje stund'. (Ef 6:18) Lärjungarna behövde Jesu undervisning om att det inte finns nĺgra alternativ till bön dĺ de blev förvirrade över sin egen oförmĺga att driva ut en demon. (Mark 9:17-18,28-29) Utan bön ingen kraft gällde ocksĺ för dem som stod nära Jesus.

Trots att vĺr gemenskap med Kristus löser den legala aspekten och bön som förser oss med gudomlig styrka, kommer försĺtliga inkräktare stanna hos oss tills vi hävdar vĺr medfödda rätt. Jesus som 'vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens vĺld' (Apg 10:38) tillbringade inte bara hela nätter i bön, han konfronterade Gudsfientliga styrkor med auktoritet. Om och om igen tillrättavisade han motstĺndare till Guds vilja vare sig det var febrar, stormar eller demoner. Vi mĺste följa hans väg.

Bibeln inleder med att konstatera att Gud skapade människan till att regera. Frĺn första början delegerade alltings Herre auktoriteten till mannen och kvinnan. (1 Mos 1:26-28) Mänskligheten gick miste om mycket när den förlorade sin oskuld, men dĺ syndens förbannelse bröts genom Guds oskyldige Sons blod förväntas vi än en gĺng regera och agera som Jesus och fördriva ondskans anhang.

Om du gavs samma auktoritet som en polis, skulle du dĺ tolerera att en lagbrytare vandaliserade en helig plats eller misshandlade nĺgon eller utnyttjade ett barn sexuellt? Nĺ, är inte du Andens heliga tempel, en del av Kristi kropp och Guds eget barn? Är det riktigt av dig att passivt utstĺ ondskans misshandel av din person? Borde du inte bli upprörd över att redan besegrat avskum vars nederlag krävde Guds Sons eget liv, har mage att inkräkta pĺ Guds omrĺde, förolämpa Guds verk och kränka en del av själva Kristi kropp? När du möter pĺ motstĺnd av dessa lĺgt stĺende andar, res dig i vrede och hävda din i Kristus vunna auktoritet genom att driva bort bedragarna.

När vi knuffas än hit än dit av illvilliga makter känner vi oss antagligen lika gröna och kraftlösa som vissen spenat. Vi mĺste förstĺ att auktoritet inte har att göra med hur vitala vi känner oss. En polis har lika mycket auktoritet när han är trött som när han är pigg. En sängliggande kung har mer auktoritet än en ung adelsman. Det handlar inte om hur starka vi känner oss utan om att vi tillhör Honom som ger all auktoritet i himlen och pĺ jorden.

Kraftmätningen

Det var en duell mellan andliga supermakter: Egyptens falska gudar mot den ende sanne Guden. Aron kastade fram en stav. Pinnen blev till en slingrande orm. Vilken seger - Guds rĺstyrka spektakulärt demonstrerad i självaste Faraos hov. Inse faktum Farao, du tillhör förlorarna! Hedniska trollkarlar trädde fram. De kastade sina stavar och varenda en av dem vaknade till liv och började kräla. Inför Faraos ögon blev Moses lilla, ensamma orm lätt utmanövrerad av trollkarlarnas krälande svartkonst. (2 Mos 7:9-12)

En levit pĺ hemresa sökte nattlogi. Trots att en plats hos hedningarna skulle varit bekvämare valde han tryggheten i en israelisk stad. Där skulle han sova i ro, omgiven av Guds folk. Men till sin stora skräck upptäckte han att dessa människor, trots att de hade Guds välsignelse och kände till Hans lag, var mer depraverade än hedningarna. Om de fĺtt tillstymmelse till chans hade de vĺldtagit honom. De utnyttjade hans konkubin hela natten. Morgonen därpĺ var hon död. En israelisk stad hade sjunkit ner i Sodoms och Gomorras ruttnande dekadens.

Rasande lät leviten kalla samman hela Israel. Guds lag var tydlig: dessa mordiska och perversa mĺste dö. Men deras stam vägrade att utlämna dem. Hela stammen var sĺ genomsyrad av ondska att benjaminiterna beslöt sig för att ta till vapen och slĺss mot hela nationens samlade armé med livet som insats, hellre än att tillĺta att Guds lag efterlevdes.

Mycket omskakade, sökte de trogna Gud. Det hade varit frestande att förbigĺ det steget. De hade uppenbarligen rätten och oddsen pĺ sin sida. Även om benjaminiterna hade en handfull skickliga krigare, var deras brödrafolk och ingen övermänsklig ras, och Israels antal översteg helt klart deras - 400 000 mot färre än 27 000. Men de gjorde rätt. De frĺgade Gud och han stod bakom dem och gav dem en strategi. De hade det naturliga övertaget, rättfärdighet, gudomligt medhĺll och visheten och den obegränsade makten hos härskarornas Gud. I lydnad inför Gud ställde de upp sina styrkor, starka i tron och i Guds kraft.

Och de blev slaktade. 22 000 av dem dräptes pĺ en dag.

De grät. De bad. De sökte Gud igen. Ĺter styrkta av Guds ord, mobiliserade de sig för den andra dagen. Och ytterligare 18 000 massakrerades. (Dom kap 19-20)

Guds mäktige Son kom till jorden. Det utgjorde klimax pĺ en gudomlig plan som fastställts innan jorden skapades och som vävts in i människans historia under ĺrtusenden. Det var den verkliga kraftmätningen: skapelse mot Skapare, stoft mot gudomlighet, lort mot renhet, dödlighet mot odödlighet.

Och Jesus dog.

I Faraos hov frambringade ockulta krafter mĺnga fler ormar än Gud. Under domarnas tid, blev Guds styrkor upplösta av en underlägsen armé. Vid Golgata dog Guds Son.

Vad jag tackar Gud för Bibeln! Det är inte mĺnga andra kristna böcker som säger som det är: du kan flöda i kraft frĺn Gud och följa hans instruktioner till minsta bokstav, leva i absolut renhet och ändĺ bli splittrad av satans futtiga styrkor.

Men bara med ett bakomliggande skäl.

Moses stav svalde trollkarlarnas stavar. Pĺ den tredje dagen krossade Israel benjaminiterna. Jesus svalde döden pĺ tredje dagen efter att ha krossat djävulen.

Välsigna de välsignade

Paulus försök till mission blockerades tre gĺnger. Guds Ord lägger ansvaret för tvĺ blockeringar pĺ Anden (Apg 16:6-7) och en pĺ satan. (satans seger var inte stor - Timotheos fick ett genombrott och Paulus fick tjäna Gud genom ett brev som sĺ smĺningom förändrade livet för miljontals människor - men djävulen orsakade ändĺ en försening.) (1 Thess 1:1; 2:17-18)

Det verkar vara de möjligheter som finns. Till syvende och sist kommer flaskhalsarna antingen frĺn Gud för vĺrt eget bästa, eller frĺn den onde. Bön - inte vredesutbrott - är den rätta medicinen vilken den bakomliggande orsaken än är. Bli inte arg pĺ musikledaren, pastorn eller överhuvudtaget nĺgon med tĺnaglar. Om de har hud är de inte dina fiender. (Ef 6:12)

Avsky är en dödlig hjärtsjukdom antingen vĺrt hatobjekt är Gud, de medel han för närvarande tillĺter att bromsa vĺr tjänst eller de som fĺr allting serverat 'pĺ silverfat'. Att nära felaktiga attityder undergräver Guds välsignelseplan för oss. Och vi gĺr miste om det helande som jag tidigare nämnt i boken.

Människor som helt är uppslukade av glädjen i kristet tjänande har sällan tid att vara petiga. Dock provoceras vi genom vĺra egna begränsningarna att lätta pĺ frustrationen genom att kritisera andras tjänande. Även om vĺra anklagelser till synes är berättigade, är de troligen mer ett utbrott till följd av vĺrt eget inre tryck än vi själva inser. När vi reagerar pĺ vĺr egen smärta inuti kan vi lätt krossa Guds verk i nĺgon annans liv. Var försiktig. Vilken dĺre som helst kan krossa en blomma, men vem kan sätta ihop den igen?

Kritik är spott i motvind. 'Ge och det skall varda dig givet,' är en lag lika fundamental som den om gravitationen och den gäller varje omrĺde i livet. Vänlighet är som en hemvändande brevduva. Anonyma gĺvor har en returadress. Alltsĺ kommer du att ge - och efterĺt ta emot - fördömelse eller uppmuntran; assistans eller motstĺnd?